Från 17.05. till 19.05. årets Google I/O ägde rum. En konstant i Googles kosmos som är efterlängtad av utvecklare och tillräckligt många icke-utvecklare. Evenemanget handlar – vem skulle ha trott det – bara om en sak: Google. Ämnena sträcker sig från ny programvara, som Android O och den Google Assistant till smarta klockor. Självklart ska en och annan brand i det tillhörande köket inte glömmas bort.
På spåren av artificiell intelligens
Trots de många ämnena på Google I/O kunde en tydlig röd tråd ses som bär namnet Artifical Intellegence.
Googles vd Sundar Pichais keynote lämnade inga tvivel om att en förändring från en "mobil första värld" till en "AI första värld" är ett viktigt steg för företagets framtid. Om man tittar noga så fanns det faktiskt knappast någon innovation från Google som inte tog upp ämnet artificiell intelligens.
Med appen Google Lens återkommer till exempel en gammal bekant. Appen påminner starkt om sin något försummade storebror, Google Goggles. Funktionen förblir i princip densamma: appen analyserar de tagna bilderna och spottar ut så mycket information den kan. När det gäller Google Lens är det nu mycket bättre.
En del av dessa och många andra förbättringar av Googles tjänster är artificiell intelligens. Deep learning, Google for Jobs, maskininlärning, automatiska svar för Gmail, andra generationens TPU-chips – alla nyckelord som faktiskt bara betyder en sak: artificiell intelligens.
TPU-chips är Google-designade chips gjorda speciellt för maskininlärning. TPU står för Tensor Processing Units. TPU:erna påskyndar "artificiell" inlärning via algoritmer och används vid användning eller produktion av "konstgjorda" neurala nätverk. Efter att den första generationen TPU-chip dök upp 2016 har den andra generationen nu tillkännagivits på Google I/O.
Nedan kan du se den nämnda keynoten av Sundar Pichai:
Ett steg tillbaka
Artificiell intelligens är inte längre ett ämne för morgondagen, omvälvningen är redan igång. Bevisen för detta är uppenbara. Har till exempel vunnit en AI vid namn DeepStack i ett pokerspel häromdagen. Inte genom ren informationsfördel, utan genom inlärningsprocesser. Bortsett från fördelen med poker face, var AI också tvungen att lära sig att spela poker runda för runda.
Men AI finns inte bara i universitetsexperiment. Den stora termen smyger sig också in i vardagen. Ibland utan att vi kan identifiera det som sådant. Förklädd under applikationsnamn och andra termer. Här är några exempel:
- ansiktsdetektering
- Chatbots
- Autonom körning
- Tal och textigenkänning
- Smart hem
Är allt för ospektakulärt? Detta kan mycket väl bero på de flytande gränserna för begreppet AI. Även en tydlig definition av innebörden och omfattningen av själva intelligensen är kontroversiell. Definitionerna är tvetydiga och AI:n verkar som en hägring i fjärran: oavsett hur länge du går mot den, verkar avståndet vara detsamma. Hurså? Vi vänjer oss vid tekniska framsteg. Om du reser tillbaka i tiden skulle chatsbots förmodligen kallas superhärdsmältan av artificiell intelligens. Eller som trolldom, beroende på hur långt tillbaka man reser. Idag tänker man dock knappast direkt på AI när det kommer till en chatbot eller textigenkänning.
Förmågan att lära verkar vara avgörande för vår uppfattning om datorprocesser som AI – åtminstone för dagens idé. Detta ges åtminstone till viss del i nästan alla ovan nämnda system. Naturligtvis varierar omfattningen av den möjliga inlärningsprocessen beroende på algoritmen. Om detta är för litet är vi ovilliga att klassificera det i kategorin "intelligens".
Det faktum att den AI som beskrivs ovan inte vinner mot amatörer, utan mot pokerproffs, får en att tänka på många sci-fi-filmer. Hur länge kommer scenarier som iRobot eller Terminator att vara ren fiktion? Och ska man ens arbeta för att forska om artificiell intelligens utifrån dessa perspektiv? Trots allt varnar passionerade och inte mindre kända forskare som Stephen Hawking och Elon Musk från farorna med artificiell intelligens.
Människans nya bästa vän
Användningsområdena för AI i vardagen är enorma – till och med obegränsade. I en serie tweets råder ingen mindre än Bill Gates unga högskolestudenter att skaffa ett jobb inom AI. Anledningen? Den mycket kontroversiella teknikens oändliga möjligheter att flytta stora saker.
Det är praktiskt taget omöjligt att räkna upp alla tillämpningsområden för en distinkt artificiell intelligens. Oavsett om det är vardagliga uppgifter som en AI skulle kunna göra eller att utforska rymden med mindre risk, finns det utrymme för AI överallt.
Den största fördelen med en "mänsklig maskin" är förmodligen elimineringen av risker för människor, den fysiska motståndskraften hos maskiner och den lägre känsligheten för fel. Alla återstående fördelar kan mer eller mindre hämtas från detta: forskningsmöjligheter inom tidigare okända områden som havets djup, säkerhet t.ex. i form av brottsbekämpning, förbättrad medicin genom lägre felprocent och bättre analyser eller i slutändan bara bekvämlighet i vardagsliv.
Filosofi kring AI
Naturligtvis är vi långt ifrån en AI i den här skalan. Det är för närvarande inte möjligt för oss att helt analysera och beskriva en persons uppfattning med maskiner, än mindre replikera uppfattning i sådana maskiner. Följaktligen är astronomiska kostnader oundvikliga – åtminstone i början av en människoliknande AI. Vi vill dock inte ta upp dessa och liknande nackdelar här, utan snarare ägna oss åt idén om en komplett, brett implementerad AI. iRobot, eller hur?
Som redan beskrivits: De möjliga användningsområdena är oändliga. Och det är just här kritiken mot AI kommer in med sin största chockfaktor. Intelligenta maskiners övertagande av mänskligheten.
Men det som ofta glöms bort i skuggan av detta hotfulla argument är det faktum att AI, även utan dramat "myteriet mot dess skapare", har några nackdelar. Till exempel på arbetsmarknaden. Fler och fler jobb försvinner redan idag. Med en människoliknande AI skulle det förmodligen inte finnas fler jobb - förutom möjligen i AI-området.
En fördel som snabbt blir en nackdel är bristen på känslor. Även i situationer som kräver ”sunt förnuft” kan maskiner få problem. Men även här visas flytande gränser för AI-konceptet igen. Vem säger att vi någon gång inte kommer att kunna avkoda känslor och replikera dem i maskiner? Ju djupare man kommer in i diskussionen om en konstgjord människa, desto mer glider man in i diskussionen om grundläggande antaganden om människan. Frågan om mänskligt medvetande är avgörande för frågan om huruvida skräckscenariot med människor vs AI någonsin kommer att förverkligas. Frågan om vad detta är för natur och därmed om det kan kopieras, överföras eller på konstgjord väg skapas i ett annat kärl. Men vi kommer inte längre att ta upp denna fråga i dag.
